Jag vet inte vad som händer med dagens konst. Då menar jag den som oftast får uppmärksamhet i media. Det som uttrycks som den nyaste modernaste konsten är så absurd, ogreppbar och långsökt, inte undra på att folk avfärdar konst och dessutom att skattepengar går till konst och kultur. Ingen förstår sig på konsten idag, då mycket av "verken" kan gott sägas om inte bättre med utredningar och konkreta exempel, eller varför inte genom debattprogram och dokumentärer.
Jag pratar om Odell, NUG och hela det patrasket. Varför kan man inte uppskatta färger och form, teknik och material. Ingen förkunskap krävs för att uppskatta färgsammansättning hos en tavla. Däremot med koncept- och performancekonst krävs en insikt i konstnärens intention, mening och syfte med verket för att kunna ha någon rimlig chans att "förstå" det.
Jag har innan försökt att inte ge mig in i denna debatt som startade med Anna Odell, men jag kunde inte hålla mig. I tidningen imorse läste jag att Anna Hesselgrens performancekonstverk "Still Alive" ska komma till Skövde den 28 augusti. Åskådaren blir här en del av konsten och skaparprocessen. Projektet söker hjälp från allmänheten, då det finns ca 20 statyer som ska placeras ut på en offentlig plats ( valet av plats är upp till personen i fråga). Sedan får vem som helst som hittar en staty bli fadder och skänka pengar till en hjälporganisation. Först då är konstverket fullbordat.
"Det offentliga rummet delas av oss alla, men trots det", står det på projektets hemsida "lyder det offentliga rummet under givna lagar och regler." Konstnären söker provkation genom utplaceringen av objektet. Projektet ska ifrågasätta det offentliga rummet, om det är offentligt för alla? På hemsidan går det också att läsa att Anna Hesselgren menar att det är inte själva statyn som är konstverket, utan handlingen och receptionen. Projektet belyser (i dubbel bemärkelse då statyerna lyser i mörkret) upp alla våran utsatthet men också behovet av att bli sedd.
När något projekt inte går att definera, varför hamnar det under begreppet konst? Konst är inte ett objekt längre, utan en tanke, handling. Bara det är socialkritiskt och ifrågasätter samhället kan vad som helst tydligen vara konst. Jag går i linje med Johan Lundberg (chefredaktör på Axess) och som jag nämnt tidigare, om det hantverksmässiga figurativa måleriet. Varför krävs ingen teknik och skicklighet längre, bara en otrolig kreativ förmåga. Många menar att konsten tidigare var esoterisk, men jag menar att konsten nu snarare är esoterisk. Jag har svårt att kunna njuta av ett konstperformance idag utan att ha förkunskap om konstnärens mening och mål med det. När jag väl blir invigd i den kunskapen kan verket komma i det "rätta" ljuset. Men det finns ingen skönhet eller estetik längre. Jag kan inte njuta av färgsammansättningen, formerna, linjerna. Nej, detta är bara en rappakalja för mig. Det finns många andra sätt man kan belysa människans utsatthet genom, än att låta allmänheten adoptera en självlysande staty.
Sedan kan jag förstå resonemang och intresset att konsten blir något annat än det som finns på muséer och gallerier, men för mig är just perfomancekonst något som snarare skulle ligga under teater eller döpa om genren till samhällsprojekt. Konst är det inte för mig. Det är lite som uttrycket: "Elefanter är grå, men allt grått är inte elefanter." Konst kan vara socialkritiskt, men allt socialkritiskt är inte konst.
