FLYTTAT!

Jag har flyttat! Finns nu på http://www.labellavida.se/
Välkomna!

URSÄKTA Konst-Manifestation och Skövde Matfestival 28/8 Skövde

På lördag kommer Skövde Konstmuseum och Konsthall tillsammans med tre andra städer i Västragötalands regionen att fastslå sig som konstfästen och motpol för de större städers konstscener (Göteborg, Stockholm, Malmö m.m.) Här ser ni program-info. Aktiviteterna består av familjeteater, fotoutställning, musikframträdande, filmvisning och kulturdebatt.  Jag kan tyvärr inte besöka några aktiviteter eftersom jag jobbar under helgen. (Är matfestival här i Skövde) Kulturdebatten och konstperformance "Still Alive" (här har jag diskuterat Anna Hesselgren tidigare) är några punkter jag skulle vilja ha följt, men antar att jag får läsa om det i tidningen och ta del av det på Konstfästes hemsida. Intiativet och arbetet är ett bra arragemang, som tillsammans med Matfestivalen kommer ge ett stort och varierat utbud av kultur till besökare och invånare i Skövde.

Matfestivalen pågår torsdag 26/8 t.o.m. söndag 29/8 och jag rekommenderar starkt att besöka den och ta del av mycket god mat. (Speciellt Golden Waffles, som ägs av en kär kompis till mig)

Curator som konstnär?

Satt en dag och läste "the New York  Times" på nätet och läste artikeln "A Curator goes with her gut". Här är en 23 årig tjej som har curerat en utställning i New York och, enligt mig, krossar mina tidigare bilder av yrket curator. Det är inget pretentiöst och otillgängligt över hennes arbetsmetod och intention. Hon har besökt flera utställningar och gallerier och har helt enkelt samlat verk och konstnärer som hon har fattat tycke för. Så genialt! Vilken frihet, men samtidigt ett väldigt snävt yrke vilket skapar svårigheter att ta sig fram. Många idéer och planer börjar växa i tanken hos mig. Vad kul det skulle vara att anordna en utställning!

Konstupplevelse: "and there was light"

Under Recensioner har jag skrivit om min upplevelse på Eriksbergshallen med utställningen "and there was light". Bara några dagar kvar att besöka den, rekommenderas starkt!

längesedan..

Längsedan jag postade ett inlägg på bloggen. Andra saker har kommit mellan som semester och umgänge med familjen.
Mycket har hänt och planerna för hösten är klara. Det kommer bli parallelläsning av tre kurser "Att tillgängliggöra kutlurarv", "Kulturpedagogik" och "Konstvetenskap C" till hösten. Mycket att göra och mycket att stå i. Därav kommer inläggen postas i mån av tid.
Imorgon bär det av till den kritiserade utställningen "and there was light" i Göteborg (tidigare skrivit i detta inlägg). Den utställningen har ännu gått ett varv i media då det har framkommit att visiningen inte går så bra som det var tänkt, med andra ord har pengarna inte strömmat till. Artikel i SvD och Expressen. Orsakerna verkar vara många platsen för utställningen är för avlägsen centrum, biljettpriserna för höga och höga kostnader för själva utställningen. Vi får se vad min dom blir imorgon!

Henri Matisse lager för lager

Dagens tider tillhör definitivt teknologins. Att analysera en målning har innan varit på en 2 dimensionell nivå, det är en analys av den klara definitiva produkten. Teknik går att skönja, bildanalys av innehållet och budskapet. Risken är att målningen kan tas för en självklar process, med det menar jag att skaparprocessen inte är ett linjärt skeende, utan är en process som kan ta alla riktningar. Att få följa konstnären i dess val och förändringar kan ge mer insikt i slutprodukten och målarens idé, tanke och val. Jämföra målningar av samma skapare ger en tydligare bild av någon sorts utveckling i arbetsgången.

Museum of Modern Art i New York har en utställning "Matisse: Radical Invention 1913-1917" (läs artikel i N Y Times här) där man använt ett antal tekniska medel för att undersöka 120 målningar, skulpturer och skisser djupare, bokstavligt talat. En utställning jag skulle vilja besöka om jag hade haft möjligheten. Utställningen, anser jag, ställer inte själva målningarna eller skulpturerna i centrum, utan fokuserar på Matisses konstnärskap. Det är sällan dokument finns som gör det möjligt att följa skapandet. Men med dagens teknik finns det nu möjlighet att följa äldre tiders konstnärers tankar när objekt och former har blivit adderade såväl som borttagna.

Teknik och arbetsprocess i all ära, men risken är att dagens teknologi analyserar sönder konsten. Kan hända att tjusningen för konsten som något speciellt och högartat går förlorat. Med postmodernismen har det i och för sig redan hänt, allt är speciellt och allt är konst. Inget är unikt och samtidigt är allt unikt. Idag är konsten i sig inte ändamålet utan medlet till att nå målet.

Vad säger man, jag är klyven i frågan om konsten och synen på konsten.

Sommarledigt!

Bloggen tar sommarledigt i en vecka!
Relax and reload, kommer tillbaka med ny energi!

Estetik: Var är konsten på väg?

Under Estetik kommenterar jag Anna Hesselgrens konstperfomance "Still Alive", som kommer till Skövde i augusti.

102:2010-06-24

Nockes i Skara

Samma företag som äger Rådhuscafé äger också Nockes. Samma affärsidé med café, konferens och galleri inhyst under samma tak. Under sommaren ställer de ut P-O Netterblads akvareller. Motiven består mestadels av kvinnokroppar, ladugårdsväggar och stillében med äpplen och vaser. Färgskalan går i ljusatoner i grå- och rostskala. Mjuka runda former. Några av kvinnofigurerna påminner mig om Picassos kubistiska målning "Flickorna från Avignon" (1907) men inte med samma skarpa färger.



101:2010-06-24
Rådhusets Café i Skövde
1776 byggdes rådhuset, men det var inte förräns 1853 byggnaden fick sin nuvarande nygotiska utformning. Det var först 2003 som huset omvandlades till ett café/galleri, innan var stadsmuséet inhyst i lokalerna. Nybyggda café har ofta en öppenplanlösning, men så är inte faller med Rådhuset. Här sitter man i små gemytliga rum, som är sparsmakat inrett. Konsverk pryder väggarna, möjliga att kontemplera över medans man intar en kaffe. Caféet är nämligen inte bara ett fik, utan också ett galleri. Tavlorna är möjliga att köpa, om tycke fattas för konstverken.

Aktuell utställning består av Ewa Grane och Jan Axelsson. Internetinformationen om den är väldigt torftig. Det enda jag kan hitta om Ewa Grane är på Västergötlands Hembygdsförenings hemsida. Ewa Grane har haft en samutställning tillsammans med keramikern Inger Nyström. Där nämns att Ewa Granes verk består av "Navigationskarta till vårt inre i konsten och livet" målningar i akryl. Jag ska efterforska mer och se vad jag kan hitta.
Ewa Grane jobbar utifrån en indisk princip kallad vedic art. Deras officiella svenska hemsida erbjuder några nyckelord som kommer åter i titlar på Ewas verk:

"Vedic Art innehåller en navigationskarta. Använd kompassen du har i din hjärna och finn vägen till fredens kammare i ditt eget hjärta."

Principerna går ut på att inte måla figurativt eller imitation utan att måla från det inre. Då hittar du Naturens sanna sätt att uttrycka sig. Den kreativa processen ska frigöra sig från det yttre och ske på ett autonomt plan. Ingen erfarenhet av målning krävs innan, det ses snarare som positivt då inga prestationer är kopplade till själva skapandet.

När jag ser hennes målningar och läser om Vedic Art, dras mina tankar till 40-talet, surrealism och det abstakta expressionistiska måleriet. Tonvikten lades på det autonoma, det spontana och det omedvetna skapandet. Dock är det inget "action", groteskt eller kaotiskt över dessa målningar som t.ex. Jackson Pollocks action paintings. (visas till höger). Snarare finns det något meditativt, harmoniskt och kontemplerande över bilderna. Målningarna Ewa Grane producerar kan jag snarare betrakta som en levandegjord meditation. En meditation där man söker naturens och sitt eget sanna jag. Ofta verkar det som om sanningen för de båda är en och samma.

UPPDATERING:
I dagarna fick jag hem en tidning "SN- handelsstaden Skövde". Häri nämns Jan Axelssons utställning i Rådhuset, eller mer korrekt i den nyöppnade espressobaren. Jan Axelsson kommer från Mariestad och visar målningar i blandteknik på aluminium och jobbar mestadels inom abstrakt måleri.

Följ med på äventyr med familjen Eriksson!

På sidan "Mysteriet på Grönegården" får ni följa med när familjen ska flytta in i ett hus från sekelskiftet. Ingen har bott i huset på 30 år, och är fullt möblerat. Det är dessutom blivit som ett magasin för ägarens morföräldrar och föräldrars tillhörigheter. Följ med när vi avslöjar vilka hemligheter huset gömmer!

Caféer som gallerier

Några notiser om caféer, under samma koncern, som här i Skövde och Skara kombinerar möten med både människor och konst.
Dels Rådhuset här i Skövde(bilden) och Nocke i Skara.
Läs om det under sidan Konstnärer/Konstverk/Utställningar

Queer "Disindentification"

Göteborg Konsthall kommer den 2 juli öppna för en utställning kallad "Disindentification". Ett gäng internationella konstnärer reflekterar och förhåller sig till José Esteban Muñoz begrepp disidentification, genom uttryck som målningar, videor, fotografi och skulptur. (Läs rescension av Muñoz bok "Disidentifications: Queers of color and the Performance of Politics" här). Muñoz har utforskat och analyserat den färgade gay-världens konstuttryck. Den gruppens konst är , enligt författaren, i spetsen av avant-gardet då de utmanarsamhällshegemonin och dess normer. Gruppen vill skapa ny "world-making" och nya sociala relationer genom att ta samhälletsgrunder och anpassa dem till deras kultur, ofta genom drag, maskerad och liknande. Alltså att "disidentifiera" sig med samhället, kan man enkelt uttrycka det, genom användning av kroppen och sin sexualitet synliggöra och ifrågasätta samhällets normer.

Utställningens konstnärer använder den spefulla, förvanskade och fabricerade kroppen som svävar mellan fiktion och verklighet, står det på Göteborgs Konsthalls hemsida. Mycket intressant beskrivning av utställning. Därför kommer jag försöka ta mig dit för att vidga mitt tankesätt. För mig kommer detta bli en annorlunda upplevelse, eftersom performancekonst är inget som tillhör vardag för mig.

Konst ska vara som kärlek

Konsten är som kärlek. Båda kan frambringa de djupaste av känslor och lämna stora intryck. Linjen mellan provokation respektiva hat är hårfin. Känslostormar och förvirring, några vanliga tillstånd när man möter båda begreppen. "Den rätte" likaså som "den objektiva sanningen" i konsten, tror vissa på andra inte. En fundamental likhet är vad som ryms inom begreppen. Det finns ingen begränsning, olika dimensioner kärlek och olika genrer inom konsten. I den bästa av världar ska inte dessa konkurrera med varann. Att känna och veta av olika sorters kärlek är det bästa för människan, likaså är det att det finns ett varierat utbud inom konsten. Det skapar mångfald, förståelse och en demokratiserad konst.

Att läsa förra årets debatt om figurativ konst och modernism, med Johan Lundberg (chefredaktör för Axess), Christopher Rådlund (konstnär i traditionellt figurativt måleri) och Jessica Kempe (Konstkritiker för DN) i huvudrollerna, speciellt Jessicas Kempes inlägg är löjeväckande och overkligt. (se debatten här)Johan Lundberg och Christopher Rådlund menar att traditionellt tekniskt måleri (kolla retrogardism) utmålas som etiskt och estetiskt skamlig. Idag är det fokusering på idén inte på konstverket, vilket lämnar konstverket som ett instrument. Johan Lundberg har gjort ett tv-inslag om denna problematik (se inslaget här), då många unga konstnärer saknar en akademisk utbildning i Sverige som utbildar i tradtionell figuration och ger eleven en teknisk grund och skicklighet. Man vill återinföra skönhet som ett begrepp och skala av ideologin och konceptet från konsten.

Jessica Kempe menar att detta salongs måleri är bakåtsträvande, dekadent och utmanar inte kulturetablissemanget och för inte konsten framåt. Hon menar att kulturkonservativa anser att det tekniska arvet medför ett immanent värde, en objektiv sanning och evighet som gör deras verk bättre. Hon drar oroväckande paralleller med nazismen och deras rasbiologi. Där man menade att den ariska rasen, vita människan hade en estetik nedärvd och gav dem legitimitet och överlägsenhet.

Här är Jessica Kempe ute och cyklar. Dagens kulturetablisseman är koncept och idékonst, vilket betyder att retrogardismen och utställningen "Figurationer" faktiskt utmanar hegemonin och ifrågasätter samtidskonsten automatiska omfamnande av all modernistisk konst. Jag ifrågasätter modernismens (eller ska jag kanske säga Jessica Kempes) motstånd till retrogardismen. Varför måste det vara antingen-eller? Motpoler är alltid nyttigt att ha i debatter och samhället, liksom även inom konsten. Konst är ett paraplybegrepp som innehåller alla sorters ismer och genrer. Ha ett brett konstnärsregister tillgodoser allmänhetens behov. Enligt Jessica Kempe har konsten en linjär progressiv utveckling. Verken kan bli bättre, mer innovativa. Det är här Johan Lundberg menar att tekniken får ge efter för ett sorts nyhetens behag. Jag är av den åsikten att konsten har ingen utveckling, inget verk är bättre eller sämre än det andra. De uttrycker bara andra viljor, åsikter, idéer och tankar. Konsten är dynamisk och besitter inga distinkta gränser.

Konsten är som kärlek, hur monotomt och enformigt skulle det inte bli utan dess nyanseringar?

Ang. "Eljest"

Nättidskriften för samtidskonsten Konsten.net recenserar utställning "Eljest". En bra recension som beskriver både för- och nackdelar med utställningen. Håller med Anders Olofssons ståndpunkt; om Liljevalchs hade velat belysa den kreativa processen hos människan och hur konst "väljs ut", hade en kombinerad utställning av s.k. outsiderkonst och "vanlig" konst varit mer aktuell och ifrågasatt uppdelningen, som nu snarare bekräftar den.

Läs recensionen här.

Stefan Jarl, en ny skrämmande bekantskap

Jag läste SLA imorse vid frukosten. En liten notis om Skarapojken Stefan Jarl, som har fått mottaga regionens kulturpris. "Intressant", tänkte jag. "Undrar vem han är och vad han har hittat på?". Det visar sig att denne Stefan Jarl är en mycket prisbelönad dokumentärfilmare. Just denna film "Underkastelsen" har FN visat i New York under en stor internationell miljökongress och senare ska forskare i Genéve även få se dokumentärfilmen. Jag skäms nästan över att Stefan Jarl har undkommit min radar, han har trots allt producerat filmer i över 30 år. Visserligen ligger mitt huvudsakliga intresse i konst, men en bra dokumentärfilm tackar jag inte nej till heller.


Hans dokumentärfilmer visar stort socialt engagemang och genombrottet kom med "De kallar oss mods" 1968. Filmen skildrar två unga stockholmare som lever utanför samhället. Filmen blev en del i en triologi där resterande filmer visar hur ungdomarna dras allt djupare ned i drogträsket och den kriminella världen.


Underkastelsen berättar om kriget vi människor för mot oss själva. Ända sedan andra världskriget har vi pumpat ut kemikalier, som vi får i oss i blodet. Mellan 300 och 400 kemikalier har vi i vårat blod, vilka konsekvenser får det på våran hälsa? våra barn och barnbarns?
Med i filmen är Eva Röse, vi får följa henne när hon är gravid och under filmningen föder hon sitt barn.


Vet knappt om jag vågar se denna film. Jag själv har nyligen fått en dotter, jag vill knappt veta vad det är jag har fört över till henne. Antar att det är precis därför jag ska se den, få upp ögonen och förstå hur verkligheten fungerar. Framförallt, vad jag ska göra för att undvika detta. På dokumentärfilmens hemsida finns det råd vad man själv kan bidra med.
För er som är intresserade att se denna prisbelönta dokumentärfilm visas den på SF i Mariestad, boka biljetter här.

Typiskt..

DN skriver att "2010 ett tufft år för kulturbranchen" men att 2011 ska det ljusna något. Framförallt är det mindre företag som anställer, medans de större låter personal gå.

- Jag är speciellt oroad över att unga nyutbildade personer får svårare att få jobb (...)Vi ser tydligt att branchen inte har någon möjlighet att fånga upp de som utbildas idag, säger Birgitta Johansson, chef för arbetsförmedlingen kultur/media

Är inte det alltid problemet med kultursektorn? Nedskärningar konstant att det alltid är tuffa år för branchen. Lågkonjunkturen hjälper inte situationen. Genarationsskifte må vara på gång, men om nedskärningar är aktuella lär de inte nyanställa i samma mån.
Undrar vad som är den bakomliggande orsaken till att nyutbildade har svårare att få jobb. Behövs det en man på insidan för att ha en möjlighet till jobb, eller är de nyutbildade för lata att verkligen kämpa? Det känns som en svart nedåtgående spiral, när statliga museum och gallerier dras med nedskärningar, för att pengarna ska gå till andra håll. Kanske dags att komma fram med alternativa vägar.

Jag har placerat min blogg i Skövde på bloggkartan.se!

Utanförskap i Liljevalchs sommarutställning "Eljest"

Morgonpigg som jag är tittade jag på Tv4:s nyhetsmorgon imorse. Där visades två (1 och 2) inslag från Liljevalchs konsthall vars sommarutställning "Eljest" öppnade den 12:e juni. Utställningen är tillägnad de som befinner sig utanför konstvärlden, men likväl arbetar med konstverk. Verken kommer från Sverige, Norge, Finland och Danmark.

Historierna bakom konstverken och konstnärerna är otroligt fascinerande. Gustav Adolf Andersson var sjöman i Göteborg runt sekelskiftet. Han snidade fram bemålade gestalter i trä. Nästan alla av hans verk inkluderar klockar och urtavlor. Anledningen: När han var liten fick han en spådom över sig, exakt datum för hans bortgång. Efter det blev han intresserad av tiden.

För 20 år sedan Jan Erik Svanberg från Västmanland åkte på en charterresa till Istanbul och blev hänförd av moskéerna. Sedan dess bygger han egna små moskéer som han har i sin trädgård.

En finländsk konstnär Alpo blev av med sitt djurbruk. Då skulpterade han egna savanndjur som han ställde ut i trädgården. Syftet var att ge sina fastrar något att lägga ögonen på när de tittade ut genom fönstret. Skulpturerna är gjorda i orginella material blnd annat däck, avgasrör och cola-flaskor. (Noshörningen skymtas i postern högst upp i inlägget)

Från Tidaholm finns en konstnär med, Jan-Erik Ståhl. Han har skapat tändstickstavlor, en när han endast var åtta år. Mycket fascinerande att se en lokalkonstnär ställa ut på Liljevalchs. Dock har jag inte hittat någon information om honom på internet, antagligen för att han inte är känd av konstvärlden. Varför han skapar med tändstickor? Det finns tändsticksfabrik Swedish Match AB i Tidaholm, likaså ett museum. En inspirationskälla måhända?

Det är befriande att se en utställning som öppnar upp konstbegreppet, och välkomnar många olika konstnärskap, oavsett om de är kända eller inte. Dessa verk för mig är unika och originella eftersom de inte har besudlats av konstvärldens ibland smutsiga åsikter och krav. Förhoppningsvis kommer det inte ändras efter denna utställning. Ibland ska saker lämnas där de är, för att bevara skönheten och den personliga särprägeln.

Folkbildning med konsten som instrument

En debatt har blossat upp med anledning av utställningen "And there was light" i Eriksbergshallen i Göteborg. Många krönikörer på kvällstidningar och dagstidningar anser att utställningen är "ett nöjesfält"och "ett populistiskt spektakel". Det debatterades även i P1 Nya Vågen: "Konst som lockvara". Utställningen visar renässansen i ett nytt ljus (därav titeln) med hjälp av modern tekonologi med bland annat pekskärmar och videofilmer. Intiativtagarna är Göteborg & Co och Excellent Exhibitions ; två privata företag (Göteborg & Co ägs till viss del av kommunen). Excellent Exhibitions är ett event- och marknadsföringsbolag vars affärsidé är "att projektleda, producera och marknadsföra internationella utställningskoncept inom konst, kultur och vetenskap". Göteborg & Co arbetar för att marknadsföra Göteborg som stad och locka besökare likväl som nya stadsbor.

Kritiken består av användningen av konst som ändamål för annat än sig själv, som ett reklamjippo och lockbete. Opponeringen av att göra konsten tillgänglig och att använda ett kommerisellt formspråk på utställningen. Konsten har blivit en produkt med ett pris alla kan ta del av, istället för något ovärderligt, elitistiskt och intellektuellt. Men är det fel? Början till kunskap om konsten måste ha sin start någonstans och med hjälp av dagens teknik ger man en pedagogisk renässansresa för dagens barn och ungdomar. Ett språk och medie de är vana vid, men med nytt innehåll.

Museum har ofta en stämpel på sig att vara dammsamlare, tråkiga och omoderna. De representerar en förgången tid där historien, berättandet var av betydelse. Narrativen skulle vara objektiva och besökarna var passiva åskådare. Rollen som muséerna haft känns förlegad och tillhör en gammal idévärld. Jag, som är konststuderande och ny till denna kulturvärld, kan tycka att det är uppfriskande när ny luft och tankar strömmar in i en gammal värld. Med detta sagt, menar jag inte att "And there was light" ska sätta normen för framtida konstutställningar, men tanken på att visa konst som evenemang istället för som utställning är mycket intressant. Att göra betraktaren och åskådaren aktiv i sin roll som besökare, leder till en större kunskap och måhända ett större intresse. Hoppas detta evenemang ger mersmak för dagens barn och ungdomar, men givetvis ovana vuxna besökare.

DN: Sinziana Ravini fullkomligt sågar utställningen och kallar det " en del av Berlusconis nationalpopilistiska partiprogram" och "ett nöjesfält". Hon saknar feminisktisk kritik av det manliga geniet. Ibland blir jag så trött på pretentiösa utställningar som ligger på en sådan teoretisk och filosofisk nivå att jag har lust att kräkas. Jag vill kunna strosa runt och bli delaktig av kulturen utan att dricka rödvin och vara fisförnäm snobb. Försök locka barn till en sådan utställning. Det är ändå de som ska föra vidare intresset.
Ett varierat utbud av museum och utställningar måste finnas, det ena utesluter inte det andra.

Läs även artiklar i Expressen, GP.

Raggare möter kulturelit i "Bilen i våra hjärtan"

Häromdagen var jag och besökte "sommarens konsthändelse" här i Skövde "Bilen i våra hjärtan". Skövde Kulturhus har tagit intiativet till en omfattande uställning som även inkluderar workshops i deras "Kulturlabb på hjul".
Utställningen visar bilen som ett kulturfenomen, vilken har haft en övergripande påverkan på samhället och människan. Under Kulturhusets tak har 14 konstnärer samlats för att ställa ut verk med bilen som utgångspunkt. Skövde kulturhus vill engagera och locka en bredare publik, inte bara konstintresserade utan också de med bilen som hobby. Det vill säga att bland besökarna skulle man lika väl kunna se akademiker som raggare. Föra samman två motpoler inom kulturvärlden, vilka alltid inte har acccepterat varann; raggare och konsteliten.

Bodil Furu visar videon "Errol Nordstedt alias Eddie Meduza", kungen av raggarna. Kultureliten har tagit avstånd från hans nochalanta och arroganta attityd och hans tabubelagda musik. Men som många andra artister och konstnärer kommenterade han samhället genom hans alster, men på ett annorlunda sätt.

Begrepp som maskulinitet och kraft ser man ofta kopplas ihop med bilen. I sitt verk "Transmission" komplicerar Maria Friberg bilen som fenomen. Videon är filmad från undersidan av bilar och visar underredet. I all sin enkelhet vill Maria Friberg ge bregreppet maskulinitet en mer komplex betydelse. Dagens inställning till bilen har ändrats och vi kan numer kompromissa med kraften och det "tuffa" och gå från den stora stadsjeepen till den lilla miljövänliga bilen. Genom att visa "baksidan" av statussymbolen, visar hon också dess negativa konsekvens påvår värld och vår beroendeställning till bilen.

I utställningen har Ulf Wahlberg bidragit med sina nyrealistiska målningar av bilar. Ulf Wahlberg har inspirerats av den amerikanska bilkulturen efter många resor i USA. Han har en nostalgisk inställning till bilen och skildrar i sina målningar ödesplatser där övergivna bilar lagras i rader efter varann. Bilarna är typiska amerikanska raggarbilar. Inget kaos kan man skönja i målningen trots bilarna har bakluckor vidöppna, fönstren sönderslagna och en del bilar är voltade. Omgivingen är öde med berg i bakgrunden. Det sänker sig ett lugn och en harmoni över målningarna. Påminner oss om en tid som är förgången, men som man drömskt kan längta tillbaka till.

Konstnärer som Carl Johan de Geer, Erik Krikortz, Olof Broström, John E. Franzén, Anna Johansson-Ekenstierna, Malin Sköljds, J Tobias Andersson, Daniel Andersson, Victoria Brännström och Roland Persson, finns också att betrakta i Skövde Konsthall och Konstmuseum.

"And there was... my birthday"

Den otroliga och högt uppskattade utställningen "And there was light" kan räkna med ett besök från mig. På min födelsedag fick jag nämligen biljetter dit och en middag, tillsammans med mannen min givetvis! Jag har konstant tjatat om denna utställning, sedan jag fick höra talas om det. Jag vet redan innan att det kommer bli en underbar upplevelse. Eftersom resor nedåt i Europa kommer att dröja ett tag, är det här just nu min enda chans att få uppleva klassisk, hög kvalitativ konst.

Storartade konstnärer som Leonardo da Vinci, Raphael och Michenlagelo finns samlade. De kommer att vara på en världsturné som varar i 8 år. Detta är första gången som detta sker. En tavla kallad "La Bella Principessa" har nyligen blivit tillskriven Leonardo och det här är första gången som den ställs ut. Anledning (tacka dagens teknik) är att Leonardos fingeravtryck har funnits på tavlan. Värdet av dessa orginalverk uppmäts till över 2 miljarder kronor, men egentligen skulle jag vilja påstå att de är ovärderliga.

Väl värt ett besök!

Poetbråket

I DN kan man följa det s.k. "Poetbråket" , där poeter har blivit tillfrågade av Stockholmsstad att skriva kärleksdikter till bröllopsparet prinsessa Victoria och Daniel Westling. Det hela började med Liljevalchs Konsthall intiativ till ett konsthappening. Dikterna var tänkta att skrivas av kände författare som Kristina Lugn, Göran Greider och Katarina Frostenson. De skulle sedan läsas upp av kända skådespelare. Denna ljudinstallation skulle ljuda längs med Strandvägen för att skapa en "Kärleks allé". Men det visade sig att en tredjedel av de tillfrågade poeterna enbart tackat ja, många ändrade sig när de insåg att det skulle se ut som en manifestation för kungahuset och inte en "rolig grej".
Den 25:e februari skrev DN att Liljevalchs Konsthalls chef Mårten Castenfors konstaterar att projektet är nedlagt. Nu kontrar poeterna i tidningen Re:public, där de publicerar sina antirojalisktiska dikter.
Jag kan bara säga att jag är som poeterna outgrundligt trött på denna medierapportering om bröllopet. Det är mina pengar som går åt till att "rusta upp och renovera" domkyrkan och att "städa" Stockholm (dock att de kan behövas). Som om kungafamiljen inte har pengar nog. Betala erat eget bröllop som alla andra. Den 19:e juni kommer jag hellre kolla på Fotbolls-VM än bröllopet. Så det så.

Ian Newbery i Mariestad

Den 20 juni kommer Ian Newbery till Mariestad. Det är en perfekt resa på 3 mil för att kunna njuta av hans skulpturer och även njuta av Mariestad, om det är fint väder vill säga. Det är Panncentralen Galleri som anordar denna konstupplevelse i form av en skulpturvandring. Utställningen håller på till den 15 Augusti. Jag kommer definitivt avlägga ett besök och hoppas på fint väder!


Ian Newbery är faktiskt inte känd för mig innan. Måste dock erkänna att jag är enbart en Rockie i konstvärlden. Därav anledningen till att ta mig ut till utställningar. Jag googlade honom och fick se många skulpturer av honom och även skisser (som kommer ställas ut i Panncentralen). Skisserna har mjuka och organiska former och jag får bilder av kvinnors könsorgan, nakna kvinnokroppar. Här ser ni ett exempel:





Andra skisser påminner mig om barnafödsel, celler som delar sig. Andra skisser ter sig mer maskulina för mig. Linjerna är taggiga och grova, inte lika mjuka och runda. Formerna är fallos-liknande, spiral formade är vissa. Påminner mig om bendelar. Mycket hämtad från människokroppan, naturen, biologin.

Vad dammiga hörn kan gömma för oss..

...http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/bortglomd-bokraritet-hittad-i-forrad-1.1117419
Jag blir lycklig av artiklar som denna. Göder min dröm att jag en dag ska hitta något liknande litteratur eller tavla. Härligt! :)

Detta var Sachsenspiegel, en lagbok från Tyskland som tydligen ska vara den viktigaste och varit aktuell ända in på 1900 - talet.

Premiär!

Detta är premiär inlägget i min första blogg. Se vad det kan ge mig och andra, ett försök är väl gott att ge. Min mening och mitt ändamål med bloggen är att kommentera och debattera inlägg i kulturvärlden. Likväl bjuda in er till diskussion. Kan vara allt från artiklar och tv-program till utställningar och privata erfarenheter.
Välkomna!