Utanförskap i Liljevalchs sommarutställning "Eljest"

Morgonpigg som jag är tittade jag på Tv4:s nyhetsmorgon imorse. Där visades två (1 och 2) inslag från Liljevalchs konsthall vars sommarutställning "Eljest" öppnade den 12:e juni. Utställningen är tillägnad de som befinner sig utanför konstvärlden, men likväl arbetar med konstverk. Verken kommer från Sverige, Norge, Finland och Danmark.

Historierna bakom konstverken och konstnärerna är otroligt fascinerande. Gustav Adolf Andersson var sjöman i Göteborg runt sekelskiftet. Han snidade fram bemålade gestalter i trä. Nästan alla av hans verk inkluderar klockar och urtavlor. Anledningen: När han var liten fick han en spådom över sig, exakt datum för hans bortgång. Efter det blev han intresserad av tiden.

För 20 år sedan Jan Erik Svanberg från Västmanland åkte på en charterresa till Istanbul och blev hänförd av moskéerna. Sedan dess bygger han egna små moskéer som han har i sin trädgård.

En finländsk konstnär Alpo blev av med sitt djurbruk. Då skulpterade han egna savanndjur som han ställde ut i trädgården. Syftet var att ge sina fastrar något att lägga ögonen på när de tittade ut genom fönstret. Skulpturerna är gjorda i orginella material blnd annat däck, avgasrör och cola-flaskor. (Noshörningen skymtas i postern högst upp i inlägget)

Från Tidaholm finns en konstnär med, Jan-Erik Ståhl. Han har skapat tändstickstavlor, en när han endast var åtta år. Mycket fascinerande att se en lokalkonstnär ställa ut på Liljevalchs. Dock har jag inte hittat någon information om honom på internet, antagligen för att han inte är känd av konstvärlden. Varför han skapar med tändstickor? Det finns tändsticksfabrik Swedish Match AB i Tidaholm, likaså ett museum. En inspirationskälla måhända?

Det är befriande att se en utställning som öppnar upp konstbegreppet, och välkomnar många olika konstnärskap, oavsett om de är kända eller inte. Dessa verk för mig är unika och originella eftersom de inte har besudlats av konstvärldens ibland smutsiga åsikter och krav. Förhoppningsvis kommer det inte ändras efter denna utställning. Ibland ska saker lämnas där de är, för att bevara skönheten och den personliga särprägeln.